Ancelotti-effekten: Därför slår lugn ledarskap taktisk perfektion

21 januari 2026

Carlo Ancelotti är ett av fotbollens stora mysterier. Han är den enda tränaren som vunnit fyra Europacuper/Champions League och dessutom tagit ligatitlar i alla fem stora ligor. Ändå hamnar han ofta i skuggan av tränare med tydliga “varumärken” - som Pep Guardiola, Jürgen Klopp eller José Mourinho.

Så vad gör Ancelotti egentligen? Och den större frågan: måste en tränare ha en tydlig spelstil för att vara bäst i världen?

Varför Ancelotti inte “ser” ut som Guardiola eller Klopp

När du tänker Guardiola ser du direkt bilden: breda positioner, kortpassningar, possession, aggressiv press. Klopp? Kompakt lag, högoktanig press, snabb väg mot mål. Mourinho? Block, pragmatism, straffar misstag.

Med Ancelotti är det annorlunda. Det finns inte en signatur som skriker “så här spelar hans lag alltid”.

Men det betyder inte att han saknar en metod. Tvärtom.

Ancelottis verkliga filosofi: få bra spelare att fungera tillsammans

Ancelottis kärna är enkel - nästan provocerande enkel:

1) Välj de bästa spelarna
2) Sätt dem i sina bästa roller
3) Skapa balans så laget fungerar som helhet

Han bygger inte laget runt en ideologi. Han bygger laget runt människor.

Och det är här många missar honom: Ancelotti handlar mer om funktion än form.

Texten fortsätter nedan

Exempel 1: Real Madrid 4–3–3 – roller som gör alla bättre

I Champions League-finalen mot Liverpool ställde Ancelotti upp i 4–3–3. Men nyckeln var inte siffrorna på pappret - det var rollerna:

• En ytter som kan gå in centralt för att öppna ytan för en överlappande ytterback

• En ytterback som attackerar från djupet i exakt rätt timing

• En mittfältare som kan smyga upp i “10-ytan” och skapa genomskärare

• Bredd i rätt ögonblick, kompakt när det behövs

I praktiken blir det ofta så i topplag: oavsett startformation slutar många anfall i en 2–3–5-struktur när laget attackerar. Skillnaden är hur du tar dig dit – och vilka spelare du sätter där.

Ancelotti väljer vägen som passar just hans spelare.

Exempel 2: AC Milan och “julgranen” – när bredden kommer från ytterbackarna

Under Milan-åren använde han bland annat den berömda “Christmas tree”-formationen (en smalare struktur), där kreativiteten centralt var enorm.

Tanken var inte att uppfinna en revolutionerande taktik. Tanken var att:

• få en playmaker att styra spelet från en djup roll

• låta bollvinnare täcka ytorna som öppnas när ytterbackarna går

• placera de kreativa stjärnorna i ytor där de kan kombinera och avgöra

Bredden kom ofta från ytterbackarna. Centralt fanns hjärnan och magin.

Igen: spelarna först, formationen sen.

“Ancelotti är inte besatt av taktik” – och det är en del av poängen

Det finns flera citat från tidigare spelare som beskriver samma sak:

• Under Guardiola var träning mer repetitiv och “automatisk”

• Under Ancelotti var det lugnare, mer mänskligt – men fortfarande seriöst

Till och med Cristiano Ronaldo har beskrivit att det i Real Madrid inte var särskilt mycket fokus på taktikträning, utan mer på mentalitet, harmoni och att anfalla med kvalitet.

Det kan låta som anti-taktik.

Men egentligen är det ett annat sätt att se på taktik:
Om du har världsklasspelare i rätt roller, och de mår bra, då blir taktiken enklare.

Men vänta… Ancelotti ÄR taktisk (bara på ett annat sätt)

Missförståndet är att “taktisk” måste betyda komplicerat.

Ancelottis taktik handlar ofta om:

• att läsa motståndaren och välja rätt risknivå

• att veta när laget ska vara tålmodigt och när det ska accelerera

• att göra byten som förändrar matchens energi och rytm

• att skapa en matchplan som passar exakt den kvällen

Champions League 2022: små beslut som blev gigantiska

Real Madrid slog PSG, Chelsea, Manchester City och Liverpool. Det krävde inte bara “vibe” - det krävde precision.

Mot PSG förändrade bytena dynamiken: mer energi, mer fart, mer tryck. Plötsligt svängde momentum.

Mot Chelsea var matchplanen delvis fysisk och mental: motståndaren pressade hårt, brände energi – och Real blev “fräschare” senare i matchen.

Mot Liverpool var identiteten tydlig: hög backlinje, intensitet, press. Ancelottis svar? I vissa lägen: spela enklare, gå mer direkt, ta bort risken – och attackera ytan bakom.

Det är taktik. Bara inte Instagram-taktik.

Ancelotti och man management: superkraften som inte syns på TV

En tränare kan vara ett taktiskt geni och ändå misslyckas om han tappar omklädningsrummet. Ancelotti är motsatsen: han är en av de bästa någonsin på att:

• hantera stjärnor utan onödiga konflikter

• skapa lugn när pressen är som störst

• delegera till sin stab och lyssna på spelare

• få laget att tro - även när läget ser kört ut

Det är därför hans lag ofta känns… stabila. De panikar inte.

Och i toppfotboll är det en brutal fördel.

Behöver man en tydlig spelstil för att vara en stor tränare?

Det här är frågan Ancelotti tvingar oss att ställa.

En tydlig identitet är kraftfull. Men den kan också bli en begränsning. Varje system har svagheter. En diamant kan bli sårbar på kanterna. En hög backlinje kan lämna yta bakom. En aggressiv press kan tömma laget på energi.

Ancelotti är inte gift med en idé.

Han är gift med att vinna.