Varför Graham Potter kan ta Sverige till VM

Graham Potters intåg som förbundskapten markerar ett av de mest intressanta skiftena i svensk fotboll på decennier. Efter flera år av spelmässig stagnation, för lågt bolltempo och begränsad offensiv fantasi har Sverige nu fått en tränare som i grunden står för motsatsen: innovation, struktur, mod och utveckling.

Det blir dessutom extra tydligt i kontrast till tiden under avgångne JDT, där ett naivt och obalanserat spelsätt gång på gång lämnade laget sårbart och oförberett. Potter erbjuder en mer genomtänkt och flexibel modell – en fotboll som kombinerar offensivt mod med taktisk disciplin och som bygger upp ett lag från grunden, inte genom chansartade matchplaner.

Samtidigt var det ingen som trodde att allt skulle vända över en natt. Gårdagens förlust mot Schweiz speglar inte Potters potential, utan snarare var laget befinner sig i sin omställningsfas. Och just nu är det viktigaste inte att allt sitter direkt – utan att Sverige är redo i vår när det är dags för det avgörande play-off-spelet.

Hans största styrka ligger i förmågan att skapa kollektiva spelmönster där varje spelare vet exakt hur lagets rörelser hänger ihop. I en tid när det svenska landslaget saknat en sammanhängande spelidé kommer hans metodik som en efterlängtad riktning. Han förlitar sig inte på individuella stjärnor, utan snarare på synkroniserade samarbeten, dynamiska positioner och smarta trianglar som löser upp även lågt stående motstånd. Östersund och Brighton är två tydliga exempel på Potters unika förmåga att förvandla lag med blygsamma förutsättningar till väloljade maskiner som spelar över sin förväntade nivå.

Men Potters styrka stannar inte vid det taktiska. Hans ledarskap präglas av psykologisk trygghet och en miljö där spelare vågar misslyckas och utvecklas. Det svenska landslaget har på senare år lidit av svagt självförtroende och en otydlig identitet. Potter kommer in med lugn, relationellt ledarskap och en tydlig riktning – precis det landslaget behöver för att resa sig.

Spelartruppen är kanske Potters största tillgång. Sverige har fler tekniska och spelförande spelare än många tror. Kulusevski trivs i inverterade rollen, Isak är som skriven för ett lag som vill dominera ytor och inte jaga bollen, Gyökeres kan bli navet i presspelet, och backlinjen består av moderna spelare som är trygga med bollen. Potters idéer matchar detta material perfekt.

Det svenska landslaget står dessutom vid ett identitetsmässigt vägskäl. Antingen fortsätter man på en reaktiv väg där marginalerna avgör matcherna, eller så tar man steget mot en modig men realistisk fotboll. Potter har gjort karriär på att välja det senare – och lyckas med det.

Hans internationella erfarenhet är därtill ovärderlig. Från Europaäventyr med Östersund till Premier League och en tid i Chelsea har han samlat unika insikter om toppfotbollens krav, press och komplexitet. Det gör honom till en ovanligt meriterad svensk förbundskapten.

Sammantaget finns det därför goda skäl att tro att Sverige inte bara kan, utan bör, sikta på VM. Med en modern spelidé, starkare självförtroende och en trupp som äntligen får spela på ett sätt som liknar klubbfotbollen finns förutsättningarna för ett rejält lyft. Potters fotboll handlar inte bara om taktik, utan om kultur, mod och långsiktig identitet. Det är exakt det Sverige behöver.